Ett avslutat kapitelt, nu dags för nya i boken om mitt liv!

Japp, nu är en arbetsplats i princip avslutad. Nu lite semester och sen nya äventyr på nytt jobb. våren har varit tuff på många sätt. Men jag började känna mig bättre, livslustarna började helt klart återvända. Men så var det den där ebarmerliga förkylningen som inte vill ge sig. Ingen träning, halsont och ingen ork. Sen gick jag ju till frisören för första gången sen min hårtransplantation. Hon var inte medveten om vad jag hade gjort, men jag berättade och det var klart intressant att höra hennes reflektioner. Hon såg att det var bra kvalitet på håret och att det definitivt inte såg tomt ut i bak. Men sen satte hon ord på något som jag inte riktigt hade vågat tänka på högt...hon sa att det borde ha blivit längre vid det här laget och att jag hade b vitaminbrist. När förkylningen inte ville ge sig och tröttheten inte heller släppte gick jag till slut till doktorn.

Jag tog lite prover och väntade på läkarens telefonsamtal. Hon ringde och sa..."jag förstår att du är trött, du har streptokocker, b vitaminbrist och d vitaminbrist. Så nu för jag sprutor och tabletter. Jag har ju gjort en gastric bypass och då kan man inte ta upp vitaminerna lika bra. Så nu tar jag hjälp helt enkelt. Jag har nu fått två sprutor b vitamin och precis avslutat antibiotikakur. Nu ni! nu börjar jag äntligen känna igen mig själv. Jag har ork, glädje och börjar få idéer. Härligt! Njuter för fulla drag av semester, badar, leker, slappar och jobbar i trädgård på mitt älskade Himmelrike.

Får se om jag kan få igång några av mina små idéer...

Härlig känsla!

Jag har haft en för mig ovanligt jobbig vinter och vår, jag har inte mått bra. I två månaders tid har jag varit sjukskriven 50% och jag har fått börja med stämningshöjande tabletter. Inte helt enkelt men helt nödvändigt för min del. Nu börjar det kännas som jag håller på och hitta tillbaka till mig själv.

Det är en fantastisk känsla, att börja njuta av livet igen, vilja göra saker, både tråkiga och bra saker. Jag älskar att få vara ute på vårt underbara Himmelrike, plantera växter, göra utflykter med fina lilla Casper och mysiga kvällar med äkta mannen.

Jag känner att jag uppskattar livet mer än någonsin. Jag är tacksam att jag den här gången inte behövde gå alltför djupt i mitt eget mörker. Jag känner tacksamhet över min fina familj, mina vänner och chefer som stöttat mig igenom den här tiden. Alla är inte så lyckligt lottade, andra kanske har familj runt omkring, på ytan kanske de rent av har det "perfekta" livet. Men de har kommit för långt ner i sitt eget mörker. Jag tänker på dom och människorna runt omkring dom och känner sorg.

Men idag skiner solen både ute och inne och jag får vara med mina bästa ute på Himmelriket. Jag älskar dom alla och jag älskar alla mina fina vänner och bekanta!

Må ni alla leva väl, puss och kram!

Lockigt värre!

Det växer och är lockigt som bara den! Just nu är det lite svårt att frisera kalufsen..för långt och för kort på en gång om ni förstår vad jag menar? En annan sak jag tänkt på är det här med givarområdet. Ja alltså där man plockade ut hårsäckarna. De tog ju över 3000 hårsäckar, då jag tänkte att det skulle bli lite tomt där bak. Men icke sa nicke, det växer för fullt där med. Kan faktiskt fortfarande inte komma på något negativt med min resa till Istanbul.

Som svar på några frågor...man skickar bilder för bedömning till läkaren som kommer med ett förslag om hur många säckar man vill flytta. Ingreppet går att göra flera gånger om man så vill.

Har ni funderingar på att använda Istanbul hair clinic kan jag bara varmt rekomendera dom!

Anna

Saknad i strid...

Jag har fått flera förfrågningar om hur mitt hår växer...jo det växer, massor! Jag har haft en mycket påfrestande höst på jobbet och hälsomässigt med njursten och annat skit. Men mitt hår...det växer så det knakar. Jag är så nöjd och glad att jag gjorde detta ingrepp!

Mössa

Kall morgon och jag åker kommunalt in till stan. Fick bli en mjuk mössa som inte skaver. Bara när jag väntar på bussen...Det var lite jobbigt när håret föll ut, visserligen enligt plan och så, men i alla fall. Nu känner jag hur en massa fjun är på väg ut där jag inte haft hår på länge. Mitt rakade huvud är inte så rakat längre och jag inser att jag har ett gäng virvlar...och en väldig massa grått hår! Blir nog lite färg efter nyår. Höst och vinter kan vara lite jobbigt, men jag lever fortfarande på den trevliga resan till Istanbul och Istanbul hair clinics fantastiska arrangemang!

Älskar!

"Jag älskar dig mamma, du är fin" "Mamma, du kör fint" "idag älskar jag pussar"  När jag hör dessa fina ord från min son, då tänker jag att " visst, jag är inte perfekt, men jag lyckas förmedla en känsla av kärlek till min son" Det är så himla skönt. Jag kanske ger den söta ungen lite för mycket sötsaker och annat onyttigt, men han har empati och kan visa kärlek, han är en hejjare på att skoja och han verkar trygg som människa, det måste ju vara bra?

En annan sak som är bra är att jag verkligen tror att min man vill ha mig i sitt liv en lång tid framöver...idag pratade vi om hur vi ska flytta ut på Himmelriket när vi pensionerar oss. Puss finaste älsklingen, bästa vännen och älskaren min!

Växer.....

Jepp, mitt rakade huvud ser inte riktigt lika naket ut längre. Men jag tror jag kommer vara alldeles gråhårig.. .lite jobbigt att jag ser så tunnhårig ut på hjässan, men allt enligt plan antar jag. De säger ju att det gamla håret ska trilla ut. Lustigt nog är det inte det transplanterade område som jag har lite problem med utan det är "givarområdet" det kliar och jag får plitor liksom. Men jag använder min fina Aloe vera gelly och smörjer.

Det är inte bara håret som växer, känner att jag växer i min yrkesroll också. Känner mer och mer att jag är på rätt väg. Så himla coolt!

Sen måste jag passa på och tacka finaste mannen, du tar fram det bästa i mig, du är min bästa vän, partner och älskare. Hoppas jag kan ge dig en tiondel av den kärlek du ger mig!