Jag har haft en för mig ovanligt jobbig vinter och vår, jag har inte mått bra. I två månaders tid har jag varit sjukskriven 50% och jag har fått börja med stämningshöjande tabletter. Inte helt enkelt men helt nödvändigt för min del. Nu börjar det kännas som jag håller på och hitta tillbaka till mig själv.
Det är en fantastisk känsla, att börja njuta av livet igen, vilja göra saker, både tråkiga och bra saker. Jag älskar att få vara ute på vårt underbara Himmelrike, plantera växter, göra utflykter med fina lilla Casper och mysiga kvällar med äkta mannen.
Jag känner att jag uppskattar livet mer än någonsin. Jag är tacksam att jag den här gången inte behövde gå alltför djupt i mitt eget mörker. Jag känner tacksamhet över min fina familj, mina vänner och chefer som stöttat mig igenom den här tiden. Alla är inte så lyckligt lottade, andra kanske har familj runt omkring, på ytan kanske de rent av har det "perfekta" livet. Men de har kommit för långt ner i sitt eget mörker. Jag tänker på dom och människorna runt omkring dom och känner sorg.
Men idag skiner solen både ute och inne och jag får vara med mina bästa ute på Himmelriket. Jag älskar dom alla och jag älskar alla mina fina vänner och bekanta!
Må ni alla leva väl, puss och kram!
