Mössa

Kall morgon och jag åker kommunalt in till stan. Fick bli en mjuk mössa som inte skaver. Bara när jag väntar på bussen...Det var lite jobbigt när håret föll ut, visserligen enligt plan och så, men i alla fall. Nu känner jag hur en massa fjun är på väg ut där jag inte haft hår på länge. Mitt rakade huvud är inte så rakat längre och jag inser att jag har ett gäng virvlar...och en väldig massa grått hår! Blir nog lite färg efter nyår. Höst och vinter kan vara lite jobbigt, men jag lever fortfarande på den trevliga resan till Istanbul och Istanbul hair clinics fantastiska arrangemang!

Älskar!

"Jag älskar dig mamma, du är fin" "Mamma, du kör fint" "idag älskar jag pussar"  När jag hör dessa fina ord från min son, då tänker jag att " visst, jag är inte perfekt, men jag lyckas förmedla en känsla av kärlek till min son" Det är så himla skönt. Jag kanske ger den söta ungen lite för mycket sötsaker och annat onyttigt, men han har empati och kan visa kärlek, han är en hejjare på att skoja och han verkar trygg som människa, det måste ju vara bra?

En annan sak som är bra är att jag verkligen tror att min man vill ha mig i sitt liv en lång tid framöver...idag pratade vi om hur vi ska flytta ut på Himmelriket när vi pensionerar oss. Puss finaste älsklingen, bästa vännen och älskaren min!

Växer.....

Jepp, mitt rakade huvud ser inte riktigt lika naket ut längre. Men jag tror jag kommer vara alldeles gråhårig.. .lite jobbigt att jag ser så tunnhårig ut på hjässan, men allt enligt plan antar jag. De säger ju att det gamla håret ska trilla ut. Lustigt nog är det inte det transplanterade område som jag har lite problem med utan det är "givarområdet" det kliar och jag får plitor liksom. Men jag använder min fina Aloe vera gelly och smörjer.

Det är inte bara håret som växer, känner att jag växer i min yrkesroll också. Känner mer och mer att jag är på rätt väg. Så himla coolt!

Sen måste jag passa på och tacka finaste mannen, du tar fram det bästa i mig, du är min bästa vän, partner och älskare. Hoppas jag kan ge dig en tiondel av den kärlek du ger mig!

Fundringar och allmän oro

Tiden går fort, för två veckor sen satt jag och var orolig inför ingreppet. Nu sitter jag hemma och är orolig för resultatet. Det är så svårt, för jag vet ju inte om det ska vara så här. Allt har läkt bra och det har inte gjort ont. Men det är skorvigt på hjässan och jag funderar på hur det ska bli. Att vänta tålmodigt är inte min grej :-)

Samtidigt känns det som om den här resan påverkar mig på flera plan. Jag har fått mycket positiv bekräftelse på mitt utseende och det har kännts bra. Självklart kanske du tänker, men så är inte fallet med mig. När jag förut fått sån bekräftelse har jag inte kunnat ta till mig det. Men nu, när jag ör medelålders, har accepterat att jag aldrig kommer bli perfekt och jag ständigt blir påmind om mitt åldrande, så känner jag mig tuff och snygg själv och då kan jag ta emot detta. Dessutom börjar jag sätta tankespärrar för mig själv. Jag jobbar på att acceptera att jag inte hinner allt och att jag inte har fått mitt jobb för att vinna en popularitetstävling. Häftigt att sådana tankar kommer med en hårtransplantation :-)

Det kliar!!!

Så är jag då hemma igen. Jag är fortfarande helt fascinerad av min resa. Innan jag åkte pratade jag med min man om mina förhoppningar och om att den här transplantationen kanske kunde bli en sån där positiv vändpunkt. Jag vet att det är alldeles för tidigt att säga att det verkligen är så. Men  det känns så himla bra just nu. Jag har haft en toppenresa rent geografiskt. Istanbul var spännande, jag vill åka tillbaka och se mer. Det finns massor att se och göra, trevliga människor att möta, god mat att äta och spännande shopping att klara av. Men det som känns mest är den mentala resan. För en del kanske det verkar ytligt, att en skönhetsoperation skulle göra en så stor skillnad i en människas liv. Men för mig handlar det inte riktigt om en skönhetsoperation, det handlar mer om att jag visar för mig själv att jag fullföljer saker. Jag känner att nu har jag gjort allt jag kan för att påverka min frisyr. Jag påbörjar saker hela tiden, det känns skönt att visa för mig själv att jag fullföljer saker också.

Sen jag kom hem i torsdags har jag hunnit fixa lite på mitt kontor, planera för lite försäljningstillfällen med Forever Living Products, plocka hemma och ha en alldeles underbar lugn och stillsam helg med min fina man och lillskrutt på Himmelriket. Jag känner mig energisk men inte manisk och jag känner mig avslappnad. Härligt!

Det är bara två små jobbiga saker just nu... jag har min fastedag idag så jag är hungrig! Och min hårbotten kliar och jag får inte röra!

Dags att sova!

Snart dags för adjö Istanbul ....

Ja imorgon lämnar vi Istanbul för denna gång, hoppas verkligen jag kommer tillbaka. Det finns ju så mycket att se, sörskilt med tanke på att jag tillbringade hela gårdagen på sjukhuset.

Jag är så imponerad av allt arbete som gjorts på mitt huvud. "Syrrorna" Edda och Merriam var fantastiska. 10.30 började de lägga lokalbedövning på mitt bakhuvudet, runt 19.30 gick de hem! Efter lokalbedövning sprutade de in en vätska som gjorde att huden på huvudet spändes ut. Detta för att de lättare skulle få ut mina hårsäckar. En av dem använde en maskin som lossade på hårsäckarna. Den andra plockade upp 3800 hårsäckar eller grafts som det kallas med pincett, la hårsäckarna  i en typ av petrieskål med nån vätska. Ca 13.30 var de klara med detta moment. Sen fick vi alla en välbehövlig lunchrast. För det som helt klart var jobbigast var att ligga så otroligt stilla i konstiga ställningar. Efter lunchen kom doktorn in och punkterade håll i huvudet på mig. Sen fick syrrorna stoppa i min hårsäckar i sitt nya hem.

De två första dagarna är hårsäckarna i princip lösa. Därav mitt sittande försök till att sova. Gick riktigt bra. Idag var jag tillbaka på sjukan för att ta bort kompressen på bakhuvudet. Det gick alldeles utmärkt. Imorgon blir det rengöringsinstruktioner och sen hemfärd. Så nu är jag trött. Det kommer fler uppdateringar småningom.

Gonatt!

Trött men nöjd!

Så var själva transplantationen avklarad. Det har varit en lång dag, men inte alls så hemsk som jag trodde. Det har inte gjort ont av själva transplantationen alls. Det har däremot varit jobbigt att ligga still så länge. Min rygg är inte glad på mig. Nu måste jag dessutom sitta upp och sova. Men jag är så himla nöjd! Fäster  nu bara allt och det får växa som det ska kommer detta att bli toppen.

Och servicen sen, Firaz på Istanbul hair clinic har ställt upp något alldeles otroligt. Personalen på sjukhuset var väldigt duktiga och hjälpsamma. Hotellet mysigt och jag har fått god mat. Saknar bara mina fina pojkar.

Go'natt människor....

Istanbul!

Vilken häftig stad! Jag är dock fortfarande förvånad att vi kom fram till hotellet utan att krocka. Här får man nästan italienarna att framstå som långsamma i sin bilkörning.

Resan gick bra, Turkish airways är ett mycket bra flygbolag. Firaz från Istanbul Hair clinic mötte oss på  flygplatsen och följde oss till hotellet. Mycket trevlig och hjälpsam kille.

Vi hann med Grand Bazaar och en promenad på stan i går kväll. För dom so  känner mig vet ni att jag njöt av att få shoppa. Kul att pruta också...

Nu sitter jag uppe på takterrassen på hotellet, äter frukost, njuter av utsikten och väntar på mitt resesällskap. Sen bär det av till sjukhuset, lite nervös men inte så farligt än...

Sanningens ögonblick är inne....

Jag har duschat och fönat mitt hår...lär inte behöva göra det på länge. Imorgon bär det av till Istanbul. Där är det meningen att jag ska raka av allt hår, flytta 3000! hårsäckar från min nacke till toppen av mitt huvud. Jag har funderat så länge på det här och nu ska det verkligen bli av. Jag känner att det här är något bra för mig, det känns bra att försöka få det man vill ha på så många sätt som möjligt. Sen vet ju alla att allt här i livet inte blir som man tänkt sig, inte ens om man jobbat hårt för det. Men jag tror ändå att känslan av att ha prövat allt kommer göra att jag känner mig som en vinnare oavsett resultatet. Resultatet lär ju vänta på sig, ca 6 mån. Det är också en utmaning för Fru Sellén.. fort fort, instant gratification det är mer min grej. Men, jag ska försöka anamma några välkända principer; Gör det enkelt och Det viktigaste först.

Jag tänkte försöka uppdatera den här sidan med bilder och information om hur hela det här projektet fungerar för mig. Kanske kan det hjälpa någon annan som funderar på de här sakerna.

Så här ser jag i alla fall ut nu....

Här igen...

Ja, så fick jag för mig att skriva lite igen. Och som vanligt när man inte har skrivit på länge så ska väl ursäkter skrivas? Nej jag skiter i det, det är ju bara jag som läser i alla fall :-)

Vaknade tidigt och har nu fått lite egentid här framför "lappen". Har bland annat hittat till Svts "öppet arkiv" har på en krogshow med Björn Skifs i bakgrunden. Riktigt bra faktiskt. Har också skrivit lite brev och bara slöläst så där. tänker lite på det här med tekniken, har aldrig sett mig som en särskilt tekniskt intresserad, men jag använder väldigt mycket teknik. Jag mejlar, surfar, messar, bloggar och läser på nätet. Väldig kul med alla dessa saker. Men ibland tror jag att det skapar en onödig stress hos mig själv. Jag vet, inget nytt under solen, men i alla fall, det är funderingar som snurrar i mitt stackars medelålders huvud.

Jag funderar just nu mycket på mitt jobb, hur ska jag göra, är det en lärofas jag går igenom eller är det dags för förändringar? Ska jag stå kvar eller gå vidare? Och varför är äkta mannen och jag fixerade vid att vinna miljoner och kunna vara på Himmelriket mest hela tiden. Tänker att det står för något...

Sen har jag ju mitt nästa spännande projekt att se fram mot...mer om det senare...

Idag blir det lite mys med maken. Vi ska gå på Inkbash och få chansen att äta en bit mat alldeles själva. Jag älskar mina andra pojkar också, men ibland är det mysigt att få lite egentid...

Ha det!