Tiden går fort, för två veckor sen satt jag och var orolig inför ingreppet. Nu sitter jag hemma och är orolig för resultatet. Det är så svårt, för jag vet ju inte om det ska vara så här. Allt har läkt bra och det har inte gjort ont. Men det är skorvigt på hjässan och jag funderar på hur det ska bli. Att vänta tålmodigt är inte min grej :-)
Samtidigt känns det som om den här resan påverkar mig på flera plan. Jag har fått mycket positiv bekräftelse på mitt utseende och det har kännts bra. Självklart kanske du tänker, men så är inte fallet med mig. När jag förut fått sån bekräftelse har jag inte kunnat ta till mig det. Men nu, när jag ör medelålders, har accepterat att jag aldrig kommer bli perfekt och jag ständigt blir påmind om mitt åldrande, så känner jag mig tuff och snygg själv och då kan jag ta emot detta. Dessutom börjar jag sätta tankespärrar för mig själv. Jag jobbar på att acceptera att jag inte hinner allt och att jag inte har fått mitt jobb för att vinna en popularitetstävling. Häftigt att sådana tankar kommer med en hårtransplantation :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar