Ja, det kan väl vara olika saker för olika människor. Men utöver min egen hälsa så är familjen det viktigaste för mig. När någon i familjen mår dåligt så gör jag det, så är det bara. Samtidigt märker jag att jag börjar bli lite vuxen på den här punkten, jag har slutat ta på mig andra människor känslor eller de känslor jag tror att de har i alla fall. Min mamma ligger på sjukhus och det är jobbigt, allra helst för att hon är ganska långt bort. Mamma blir väl omhändertagen av läkare och övrig personal, men jag oroar mig lite för pappa.
Jag är tacksam idag för att jag har en sambo som stöttar och fina vänner som kommer med tröstande ord. Utan er alla skulle allt vara så oändligt mycket jobbigare. Tack!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar